10 Skillnader mellan vissa nationella standarder och IFRS

Du har förmodligen hört frasen "det skulle inte göra för oss att vara samma" - det är så sant för redovisningen som det är i verkliga livet. Många länder runt om i världen använder fortfarande sina egna redovisningsstandarder (hänvisat till god redovisningspraxis). Det internationella försäkringsnämnden (IASB) försöker få länder runt om i världen att anta internationella redovisningsstandarder (IFRS) i hopp om att eventuellt alla världen över kommer att rapportera enligt IFRS för att uppnå konsekvens i redovisningsmetoder som kommer då att förbättra jämförbarheten av finansiella rapporter. Det är dock något sätt i minut.

Eftersom många länder använder sin egen redovisningsprincip, finns det några anmärkningsvärda skillnader mellan vad vissa länder gör och vad IFRS gör. Här är tio påtagliga skillnader mellan vad vissa länder gör med sin egen nationella redovisningsprincip och vad IFRS gör så att du kan uppskatta skillnaderna mellan de två.

Pensionsplaner

Många företag driver det så kallade Pensionsplaner , där en anställd deltar i ordningen, går i pension och får då en pension baserad på hans eller hennes slutlön ( du har nog hört dem kallade slutlöneordningar ). De blir mindre vanliga idag och ska inte förväxlas med Definierade Bidrag Scheman.

Vissa redovisningsprinciper kräver inte att förmånsbestämda pensionsplaners överskott eller underskott redovisas i balansräkningen. Enligt IAS 19 Medarbetarförmåner måste ett bolag emellertid redovisa överskott eller underskott av en förmånsbestämd pensionsplan, och detta överskott eller underskott beräknas av pensionsplanens aktuar.

Uppskjuten skatt

Uppskjuten skatt är metoden att utjämna skillnaderna mellan den redovisade behandlingen av vissa poster i bokslutet mot hur samma poster har behandlats skattemässigt och de uppskjutna skattekonsekvenserna kan antingen vara en skuld (framtida skattesatser kommer att öka i framtiden till följd av skillnaden) eller de kan vara en tillgång (framtida skattesatser kommer att minska som ett resultat av skillnaden).

Vissa redovisningsprinciper kräver inte uppskjutna skattemässiga tillgångar eller skulder som redovisas på grund av tidsmässig skillnad (som inriktas på när poster till slut redovisas i resultaträkningen). Enligt IAS 12 Inkomstskatter fokuserar detta på "temporär skillnad" -metoden (som fokuserar på balansräkningen och den skatt som skulle betalas om tillgångar såldes och skulder avräknades till bokfört värde).IAS 12 kräver att ett företag redovisar uppskjutna skattefordringar och skulder avseende alla temporära skillnader.

Immateriella anläggningstillgångar

En immateriell anläggningstillgång är en långfristig tillgång som bolaget ska använda i verksamheten i mer än ett år och redovisas i balansräkningen. En immateriell anläggningstillgång har ingen fysisk form - det betyder med andra ord att du inte kan sparka den. Kolla in kapitel 7 för en mer djupgående nedskrivning av dessa typer av tillgångar.

Vissa redovisningsprinciper kräver att vissa kostnader avseende immateriella anläggningstillgångar skrivs av till vinst eller förlust när och när de uppstår. Enligt IAS 38 Immateriella tillgångar måste ett företag redovisa sådana kostnader i balansräkningen om de uppfyller kriterierna för erkännande (vilket är att kostnaderna kan generera intäkter för verksamheten och kostnaderna kan mätas på ett tillförlitligt sätt).

Aktiebaserad betalning

En aktiebaserad betalning är ett avtal mellan ett företag och en tredje part som ger tredje man rätt att erhålla aktier eller aktieoptioner i företaget eller kontanter (eller andra tillgångar) för beloppsbaserade på priset eller värdet av aktierna i bolaget på en framtida tidpunkt förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

Vissa redovisningsprinciper redovisar inte någon kostnad som uppstår på en aktiebaserad betalningstransaktion. IFRS 2 Aktiebaserad Betalning kräver att en aktiebaserad ersättning bekostas i ett företags resultaträkning.

Avsättningar för skulder

En avsättning är en skuld av osäker tid eller belopp och kan uppstå på grund av antingen en laglig eller konstruktiv skyldighet. En konstruktiv förpliktelse uppstår på grund av en historia av tidigare verksamhet av företaget (till exempel betalar vinstrelaterade bonusar år efter år).

Vissa redovisningsprinciper erkänner inte avsättningar på grund av en konstruktiv förpliktelse. IAS 37 Avsättningar, ansvarsförbindelser och ansvarsförbindelser kräver emellertid en avsättning som ska redovisas på grund av en konstruktiv förpliktelse om det kan bevisas att en sådan skyldighet existerar kommer det att finnas pengar som byter händer för att lösa förpliktelsen och Det belopp som krävs för att lösa förpliktelsen kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

Finansiella leasingavtal

Ett finansiellt leasingavtal är ett leasingavtal som överför alla risker och fördelar med ägandet av den leasade tillgången till leasetagaren (den part som leasar tillgången).

Vissa redovisningsprinciper kräver inte att tillgångar som omfattas av finansiella leasingavtal redovisas i balansräkningen. IAS 17 Hyresavtal kräver specifikt att sådana leasingavtal redovisas på balans mellan företag som ingår i dessa typer av leasingavtal (noteras att IAS 17 ska ersättas med en annan standard de närmaste åren).

Lånekostnader

Lånekostnader är räntekostnader som debiteras av banker och finanshus för lån som tagits ut av företag. Vissa företag tar ut lån för att bygga egna tillgångar (till exempel en ny byggnad).

Vissa redovisningsprinciper tillåter ett företag att välja om eller inte att aktivera dessa låneutgifter som en del av kostnaden för att bygga tillgången.IAS 23 Lånekostnader kräver emellertid att företagen ska redovisa alla sådana kostnader som en del av tillgångens kostnad - det finns inget alternativ enligt IAS 23 att redovisa dem till vinst eller förlust när de uppkommer.

Köp ett annat företag

Ett stort antal extra kostnader (till exempel juridiska avgifter, bokföringsavgifter och due diligence-avgifter) uppstår när ett företag köper ett annat företag.

I vissa redovisningsprinciper kan dessa typer av kostnader (kallas inkrementella kostnader) inkluderas i anskaffningsvärdet. IFRS 3 Företagskombinationer kräver att sådana inkrementella kostnader skrivs av i resultaträkningen när och när de uppstår. De kan inte ingå i kostnaden för förvärvet enligt IFRS.

Kassaflödesanalys

Vissa företag som rapporterar enligt egen nationell redovisningsprincip behöver inte utarbeta en kassaflödesanalys utöver resultaträkningen (ibland kallad resultaträkning eller resultaträkning ) och redogörelse för finansiell ställning (kallad balansräkning ).

IAS 1 Presentation of Financial Statements kräver specifikt att ett företag ska upprätta en kassaflödesanalys som en del av bolagets årsredovisning.

Värdering av inventarier

Vissa redovisningsprinciper tillåter användandet av den sista in första-out-metoden för värdering av varulager.

IAS 2 Varulager förbjuder specifikt denna metod för värdering av lager. Det tillåter endast först in-in-först-ut-metoden eller medelvärdesmetoden för värdering.

Dela Med Dina Vänner
Tidigare Artikel
Nästa Artikel